Sandra Bullock spelar den ambitiöse förlagsredaktören Margaret, som styr sina medarbetare med järnhand på sitt toppjobb i New York. Hennes assistent Andrew (Ryan Reynolds) står ut med sin iskalla chef i hopp om att en dag få ge ut sin egen bok. 
Mitt upp i allt hårt arbete har Margaret, som är kanadensare, glömt att söka uppehållstillstånd och får beskedet att hon genast ska deporteras. Då får hon den brillianta idén att hon ska tvinga sin assistent att gifta sig med henne, annars får han söka sig efter ett nytt jobb! Andrew har inget annat val än att acceptera, detta till allas stora förvåning då han uttryckt sin avsky för chefen mer än en gång.. Följande helg beger de sig till Andrews familjehem i Alaska för att lära känna varandra bättre inför det stundande förhöret på immigrationsverket, och nu måste Andrew och Margaret övertyga både familj och vänner att de är kära som få..




Jag har svårt för den här sortens Amerikansk-klappa händerna - i slutscenen - film. Både Bullock och Reynolds har tidigare gjort ett antal trivsamma filmer, men när de två möts i denna film uppstår ingen kemi att tala om, Bullock känns mer som en arg botoxinjecerad moster än någon potentiell flickvän till Reynolds, (han som förresten är den enda anledningen till att jag tittar på filmen från början). Reynolds har ju utseendet för sig och plockar även i denna film fram sitt sarkastiska mimspel, vilket är det bästa den här filmen har att erbjuda..

Även om ”rom-com ” inte är min favoritgenre så kan jag ibland hitta små pärlor som jag kan se om och om igen, denna film tillhör dock inte dessa pärlor, nej detta är en film man snarare ser en gång o sedan glömmer bort.  Ingredienserna i en sådan här film är givetvis kärlek och romantik, men jag kan inte minnas att jag skrattade en enda gång, och inte heller kände jag något nyfiket pirr inom mig när romantiska blickar utbyts och kärleken börjar spira mellan det så kallade kärleksparet. Den enda ingrediensen som fanns med i den här soppan var förutsägbarheten.






Betyg 1 av 5.