Från fabriksjobbet i lilla Molkom, Värmland, till bröllopsfotograf mitt i överklassens Djursholm, det råder ingen tvekan om att det är bäddat för en kulturkrock för Robin (Björn Starrin) som av en ren tillfällighet halkar med till Stockholm och hamnar på sitt första ”riktiga” jobb som fotograf.
Ett paradis kan tyckas för de flesta som drömmer att flytta från landet till storstaden för att göra karriär, men som alla vet lurar det en och annan orm i paradiset.. Det finns dock de som skiljer sig från mängden, som den söta Astrid, också hon en aspirerande fotograf (Tuva Novotny), och den avdankade skådespelaren Jonny, spelad av en lysande Kjell Bergqvist.
Dock är det svårare att lyckas än vad man tror, men Robin vill absolut inte återvända hem till mamma och pappa för att erkänna nederlag, utan är beredd att offra både vänner och kärleken i jakt på karriären.. Men vad är egentligen viktigast…?

 
Ulf Malmros tillhör en av mina personliga svenska favoritregissörer, och det är roligt att återse samma skådespelare som i tidigare filmer, självklart spelar Kjell Bergqvist ungefär samma sorts roll som alltid, en ganska otrevlig halvfigur som man ändå inte kan låta bli att tycka om. Denna gång är hans karaktär lite mer vemodig och miserabel än vanligt, och påminner mig mycket om ”Kaj” i Malmros produktion ”Mäklarna”, en person som ljuger och bedrar alla i sin närhet för att ingen ska förstå hur misslyckad han egentligen är, men som trots detta har ett stort och varmt hjärta som klappar innanför kavajen.

För oss som kan vår Malmroshistoria så vet vi att denna film anspelar både lite på Malmros egen bakgrund så som tidigare produktioner. Vi gör ett kärt återseende av ”Smala Sussie”-gänget, vi bjuds till och med på samma soundtrack. Ett återkommande budskap, är att stå upp för sina vänner, men även för sig själv, och att inte glömma vem man är och vart man kommer ifrån, budskapet är givetvis fint och värt att tänka på, men precis som den ”Värmländska bondhumorn”, kan det bli lite lätt uttjatat. I mellan åt känns det nästan som att det blåser lite ”Amerikanska budskapsvindar” i filmen, något som man kunde hoppat över helt.  



Ett störande moment i filmen är huvudkaraktären Robins oerhört snabba makeover, flyttar man till Stockholm får man tydligen en personal shopper och stylist på köpet..



Medverkande: Björn Starrin, Kjell Bergqvist, Tuva Novotny, Johannes Brost, mfl.

Betyg 3 av 5

Sandra Bullock spelar den ambitiöse förlagsredaktören Margaret, som styr sina medarbetare med järnhand på sitt toppjobb i New York. Hennes assistent Andrew (Ryan Reynolds) står ut med sin iskalla chef i hopp om att en dag få ge ut sin egen bok. 
Mitt upp i allt hårt arbete har Margaret, som är kanadensare, glömt att söka uppehållstillstånd och får beskedet att hon genast ska deporteras. Då får hon den brillianta idén att hon ska tvinga sin assistent att gifta sig med henne, annars får han söka sig efter ett nytt jobb! Andrew har inget annat val än att acceptera, detta till allas stora förvåning då han uttryckt sin avsky för chefen mer än en gång.. Följande helg beger de sig till Andrews familjehem i Alaska för att lära känna varandra bättre inför det stundande förhöret på immigrationsverket, och nu måste Andrew och Margaret övertyga både familj och vänner att de är kära som få..




Jag har svårt för den här sortens Amerikansk-klappa händerna - i slutscenen - film. Både Bullock och Reynolds har tidigare gjort ett antal trivsamma filmer, men när de två möts i denna film uppstår ingen kemi att tala om, Bullock känns mer som en arg botoxinjecerad moster än någon potentiell flickvän till Reynolds, (han som förresten är den enda anledningen till att jag tittar på filmen från början). Reynolds har ju utseendet för sig och plockar även i denna film fram sitt sarkastiska mimspel, vilket är det bästa den här filmen har att erbjuda..

Även om ”rom-com ” inte är min favoritgenre så kan jag ibland hitta små pärlor som jag kan se om och om igen, denna film tillhör dock inte dessa pärlor, nej detta är en film man snarare ser en gång o sedan glömmer bort.  Ingredienserna i en sådan här film är givetvis kärlek och romantik, men jag kan inte minnas att jag skrattade en enda gång, och inte heller kände jag något nyfiket pirr inom mig när romantiska blickar utbyts och kärleken börjar spira mellan det så kallade kärleksparet. Den enda ingrediensen som fanns med i den här soppan var förutsägbarheten.






Betyg 1 av 5.

Ett gäng goda vänner åker till skärgården för att fira midsommar som så många år tidigare. Men den goda stämmningen försvinner snabbt då en av gästerna ställer till med spontanbröllopp för sin inte så glatt överaskade fästmö..

Nja, det blir aldrig särskillt kul och storyn är inte direkt annorlunda.
Jag undrar filmen igenom vart har man hittat dessa osexiga och dåligt engelsktalande skådisar? Hela budgeten gick nog åt till att hyra in Luke Perry.. (som är med av vilken anledning..?)
Jag gillar där i mot Olle Sarri, som också gör den bästa skådespelarinsatsen som en arbetslös steril kille med alkoholproblem, och pluspoäng för filmmusiken av Timo Räisänen.


Luke Perry och Olle Sarri.



Inte helt värdelös, men rätt meningslös.

    

Betyg 1 av 5